Sällan har det väl lagts så mycket tid och resurser på att kommunicera rätt värderingar, rätt beteende, tjänster och produkter ”that tick all the right boxes”. Ambitionen i sig kan vid första påseende verka både riktig som hedervärd – men desto svårare att leva upp till. I detta tomrum mellan önskan och verklighet förvrängs den bild verksamheter vill ge av sig själv i förhoppning att uppfattas som good guys. Inom corporate -, customer- &  employer branding lyfts verksamhetens kultur fram; en kultur som beskrivs som hållbar, jämställd, rättvis, transparent och kul. 

“What people say, what people do, and what they say they do are entirely different things.” Margaret Mead

Verkligheten är vid närmare granskning inte sällan en annan. I stort sett hundraprocent av CEO:s i globala verksamheter anser att hållbarhet är avgörande för deras framgång. Hälften av dessa ser det även som deras största utmaning, men knapp var femte har inkorporerat ett cirkulärt tänk i organisationen. Vad man säger sig göra, vad man sedan gör och slutligen säger sig ha gjort är inte sällan tre olika saker.

Livsmedelsindustrin med aktörer som McDonald’s, Coca- Cola, Nespresso, Unilever m.fl. har alla hängts ut för att de försöker vilseleda konsumenter med greenwashing. Transport – och bilbranschen – där t.e.x. Volkswagens mixtrande med utsläppsvärden väckte indignation – är branscher som ofta kört in om biltvätten för att få lacken att skina.

Och när vi är inne på utseende; medie- & kultur-branschen beskylls för att ha gått från whitewashing to inclusive ethno-washing, ett revisionistiskt skådespel i politisk korrekthet. Konfektions- och modebranschen anklagas för femwashing, dels för att de utger sig för att vara sannskyldiga feminister medan textilarbetare sliter långa skift i låglöneländer, men även för att försöka flytta fokus från branschens negativa klimat- och miljöpåverkan. I spåren av Corona-pandemin har begreppet flex washing aktualiserats, där arbetsgivaren vid rekrytering utlovar flexibel plats- & arbetstid, men där den anställde möter en annan verklighet.

Ett annat fenomen som dykt upp på senare tid är insight washing, myntat av antropologen Katarina Graffman. Insight washing innebär att man köper billig data som bekräftar det man vill höra och själva anser sig stå för. Ett vilseledande eko som endast bekräftar: ”som man ropar får man svar.”

Varför då allt detta tvättande – är byken så smutsig? Så kan det vara, men framförallt handlar det om tempo, otillräcklighet och rädsla i kombination med den digitala kommunikationens framfart. I den rådande tidsandan sprids värderingar, föreställningar, trender, rön och forskning med blixtens hastighet. En del får ett sådant globalt genomslag att det mer eller mindre tvingar verksamheter till att förhålla sig med kort varsel. Större verksamheter har resurser att agera men samtidigt storleken emot sig, då det tar tid att svänga skutan. Mindre verksamheter saknar oftast både kompetens som resurser.     

Men måhända är rädslan den främsta faktorn till washing. Rädslan för att göra fel. Rädslan för att vara fel. Rädslan för att inte hänga med. Rädslan för att slås ut. Denna rädsla har accelererat i spåren av sociala medias utveckling. SoMe är inte endast en effektiv kommunikationskanal för att marknadsföra verksamheten och dess erbjudande, SoMe är även ett tveeggat svärd som lätt kan slå tillbaka. En global som lokal röst för NGO:s, ideella organisationer, influencers, privatpersoner m.fl. som ifrågasätter verksamheters avsikter, agerande och påstående. Ett svärd som viner i lika hög grad över den lokala som den multinationella verksamheten. I våra digitala dagar flyger ingen under radarn.

Vad då göra i en värld som många gånger kan verka närmast omöjlig att förhålla sig till? Där verksamheter slår knut på sig själv för att vara till lags? Det enkla svaret är – hur naivt det än kan låta – var ärlig. Berätta vad ni står för, vad ni tycker är viktigt, hur ni arbetar med dessa områden, men även om utmaningar, vad som kan utvecklas och förbättras. Visa er mänskliga – ingen är perfekt. Skönmåla inte med ett tjock lager av kosmetika, för det är endast skin-deep i dagens digitala eter-era. Förr eller senare avslöjas man och då står man där med skammens rodnad på kinderna. 

Vi lever i en komplex värld, med höga krav och snabba skiftningar. Det är lätt att dras med – många gånger i ren välvilja, man vill vara en good guy, en samhällsaktör som tar sitt ansvar. Ibland blir det tokigt och fel  – även det är mänskligt. Tag då ansvar, åtgärda och be om ursäkt. En uppriktig ursäkt – gemene man har förståelse för att det emellanåt blir fel – så länge man är uppriktig och ärlig. (Volkswagen har till stora delar lyckats återupprätta sitt rykte efter Dieselgate.) 
Dess avart – Mea culpa washing – där man bara låtsas göra avbön och lova bot och bättring för att sedan fortsätta med business as usual – finns det däremot varken förståelse eller förlåtelse för.

Martin Hellryd – M.Sc. Business Anthropology & Culture Analysis.

We bring human insights into strategy, organization, and innovation.
We believe understanding culture is key to success. antropo.se