Dricka Jól!

Det lackar mot jul, hör man folk säga samtidigt som de får något lätt stressat i blicken. Men vad betyder det egentligen? Man kan förledas tro att det handlar om att lacka julklappar, men lacka handlar i sammanhanget om att ´sakta närma sig´. Och i det tempot närmar vi oss årets jultema – julens drycker.

Det fornnordiska ordet för jul var jól som kan översättas till ´återfödelse´ eller ´vändning´. För vid jul firade vikingarna in det nya året genom att bjuda in så många som möjligt till ett blot för att äta och dricka till gudarnas ära – och inte minst skapa kontakt mellan människor och gudar. Midvinterblotet gav gudarna kraft och styrka att tvinga bort kölden och den stränga vintern. Vikingarna tog uppgiften på fullaste allvar – Haraldskvädet beskriver hur midvintern ­firades med välfyllda dryckeshorn under tre hela nätter.

Ett hopp fram i tiden och vi stöter på mumman. Ordet kommer troligen från Christian Mumme, en bryggare från Braunschweig som på 1400-talet bryggde ett mörkt, alkoholstarkt öl. Mumman försvenskades med tiden till en blandning bestående av mörkt öl och sockerdricka, ibland spetsat med starkvin, sprit och kryddor som t.e.x. kardemumma. Mumma blev så populärt att det i folkmun uppstod uttryck som ”det smakar mumma”, när man ville beskriva något gott. 
Mumma kan sägas vara en föregångare till julmusten. Produktionen började hos Roberts AB i Örebro 1910 och lanserades som ett alkoholfritt alternativ till öl med smak av malt och humle. Men det var först på 30-talet som drycken fick namnet julmust. 

Glögg – denna uppskattade juldryck är inte ett svenskt påfund. Redan de gamla grekerna och romarna kryddade sitt vin på olika sätt, drycken ansågs inte bara vara hälsobringande utan dolde även smaken på dåligt vin. Glögg nämns första gången i skrift 1609, då man skriver om ett recept på glödgat vin; ”Vanligt rödt win uppkokas med något muskotblomma, kanel och kryddnejlikor, jämte nödigt socker och antändes. När det slutat brinna, silas det och drickes varmt.”

Minsta gemensamma nämnare bland julens drycker får bli örter. Örter var förr i tiden värda sin egen vikt i guld och länge bara förbehållet de besuttna. Men nöden är som bekant uppfinningarnas moder så vanligt folk tog vara på det som fanns för att sätta lite krydda på tillvaron och inte minst julen.  Ett belysande exempel är vörtbrödet, där vört är besläktat med ört (fornnordiska virt) och en av ingredienserna vid ölbryggning. Vörten bildas när krossat korn och varmt vatten blandas, i processen skapas maltsocker. I gamla dagar tillfördes vörten degen och gav brödet dess sötma.

Traditioner och seder ändras över tid, men vissa lever kvar; såsom en skiva vört som doppas i spadet och där till en sejdel – det är mumma för själen.

God Jul önskar vi på Antropo.

P.S.
Vill du läsa mer om julens ursprung – klicka på länken;
”Finns det några traditioner kvar…”
D.S.

Martin Hellryd – M.Sc. cultural analysis & business anthropology

We bring human insights into strategy, organisation and innovation, in order to drive change. We believe understanding culture is key to success. antropo.se

Lämna ett svar